Utvalda

Ny undersökning om utlänningar och sexualbrott

En undersökning av nästan samtliga fällande domar för sexualbrott 2012-2017 visar att:
• Andelen dömda svenskar, i proportion till andra grupper, har minskat sedan 2013 och sjunkit kraftigt de senaste två åren.
• Män med utomeuropeisk härkomst begår 84% av grova våldtäkter. Svenskar kommer först på fjärde plats, efter afghaner, irakier och somalier.
• Två av tre grova våldtäkter begås av asylsökande eller män som getts uppehållstillstånd.
• Landsgrupper med högst faktor (sannolikhet) att begå grov våldtäkt är i turordning algerier, afghaner, tunisier, marockaner och palestinier.
• 95,6% av överfallsvåldtäkter begås av män med utländsk härkomst.
• Flest överfallsvåldtäkter räknat i individer begås i turordning av somalier, eritreaner, algerier, irakier och gambier.
• Flest överfallsvåldtäkter begås i Stockholm, Hudiksvall och Eskilstuna.
• 90% av gruppvåldtäkter begås av män med utomeuropeisk härkomst. Var fjärde våldtäktsman som agerat i grupp är afghan.
• Flest våldtäktsmän som agerat i grupp har dömts i Ystad, Eksjö och Uppsala. Göteborg är på 11:e plats, Stockholm 16:e och Malmö 21:a.
• Utlänningar ofredar svenskar sexuellt i mycket större utsträckning än andra utlänningar.
• Män med europeisk härkomst begår oftast andra former av sexuellt ofredande än tafsning. Tre fjärdedelar av dömda afrikaner har tafsat på sitt offer.
• En majoritet av de som döms för koppleri är rumäner.
• Homovåldtäkters andel av totala våldtäkter har stigit kraftigt de senaste åren, samtidigt är gruppvåldtäkt mot män nu den vanligaste kategorin.
• 85% av de som dömts för gruppvåldtäkt mot män är afghaner.
• Adopterade män, oavsett land, begår sexualbrott i högre utsträckning än inte bara svenskar utan även icke-adopterade från samma landsgrupp.

Ladda ner studien här (PDF, 3 MB).

Kortfattad bakgrund:
Undersökningen är ett gensvar på regeringens vägran att ge BRÅ i uppdrag att ta fram officiell, aktuell statistik över utlänningars brottslighet. Den genomfördes under maj-september 2017 och omfattar drygt fyra tusen fällande domar. Gärningsmäns härkomst har kartlagts grundligt genom offentliga uppgifter.

Källdata:
Källdata finns tillgänglig i dels ursprungsformatet OpenOffice Calc (Alternativ), dels som oformatterad tabbad textfil (Alternativ) för import i annat program. Domarna kan laddas ner här (7z, 1,9 Gb).

Annonser

Domstolsverkets nya restriktioner för målförteckningar

Domstolsverket har nyligen inför restriktioner på sättet som domstolar lämnar ut målförteckningar. Internt kallas det sökningar i Vera, som är domstolarnas register över mål (inklusive brott). Restriktionerna påverkar också fältet ‘Saken’, som i brottmål innehåller åtalets brottsrubricering. En uppdatering av systemet gjordes i början av månaden, ändringarna klargjordes sedan i ett PM daterat 13 november 2017.

Ladda ner dokumentet här.

”Så länge den sökning som genomförs inte är förbjuden får sammanställningen lämnas ut (under förutsättning att någon sekretessbestämmelse inte hindrar det förstås). Det finns inget som hindrar att en sådan sammanställning innehåller saken.”

Redan innan denna ändring infördes använde vissa tingsrätter personuppgiftslagen efter eget tycke och smak för att hindra allmänheten att helt eller delvis ta del av målförteckningar. Enligt min mening ger nu Domstolsverket grönt ljus för domstolar att stryka fältet ‘Saken’ från målförteckningar de lämnar ut till allmänheten, bara de hänvisar till ”någon sekretessbestämmelse”. Målförteckningar utan ‘Saken’ är värdelösa eftersom det inte går att se vilka brott som hör till vilka målsnummer, därigenom blir det omöjligt för medborgare att göra sina egna statistiska undersökningar.

”Den utskrivna listan kan sändas per post eller skannas in och därefter skickas per e-post. Vissa domstolar har även möjlighet att omvandla sökresultatet direkt till ett pdf-dokument.”

Domstolsverket förtydligar alltså att domstolar kan välja att skicka målförteckningar som fysiska brev, till en kostnad för kanske tusentals kronor för den som begärt ut förteckningen. Jag ser det som Norrtäljemodellen, resonemanget att ”domstolar inte har skyldighet att sända handlingar elektroniskt”, vilket var den tingsrättens motivering till att inte sända domar via e-post. Domstolsverket ger dock tillstånd för domstolar att använda Örebromodellen, att skriva ut en målförteckning som sedan scannas in som bilder och sänds via e-post. Det omöjliggör datorsökningar så att man istället måste läsa igenom kanske hundratals sidor och själv skriva ner vilka målnummer som är intressanta. Förutsatt att domstolen valt att ta med fältet ‘Saken’, annars blir ju målförteckningen oanvändbar iallafall.

Det sägs att ”vissa domstolar” fortfarande kan exportera målförteckningar som pdf-dokument, vilket kanske är det minst försvårande sättet för domstolar att motverka offentlighetsprincipen, men vilka eller hur många domstolar ges den möjligheten är oklart. Det som däremot är glasklart är att den som vill upprepa min undersökning får en mycket brantare uppförsbacke, om det ens kommer vara möjligt. I ljuset av de nya bestämmelserna känns det som en lyx att jag oftast gavs smidiga Excel-tabeller med sökresultat ur Vera.

”I den senaste Vera-uppdateringen planerades ursprungligen att exporten av sökresultatet i Sök definitiva avgöranden skulle tas bort. // Vid det förankringsmöte som ägde rum i april 2017 framkom synpunkter på detta eftersom verktyget även behövdes för verksamhetsuppföljning. // Utifrån det behov som beskrevs under förankringsmötet behölls exporten till Excel men begränsades så att fritextfälten inte följer med vid export till Excel.”

Ursprungligen skulle alltså restriktionerna bli ännu hårdare och helt ta bort möjligheten att sortera bort ”definitiva avgöranden”, dvs domar. Från medborgares perspektiv skulle det gjort att fällande domar blev som nålar i en höstack bland alla avskrivna ärenden och nedlagda förundersökningar, vilket skulle gjort det mycket mer tidsödande att ta fram egen statistik. Domstolarna själva avstyrde dock den planen eftersom det skulle hindra dem i deras eget arbete.

Jag anser Domstolsverkets nya bestämmelser är ett hån mot offentlighetsprincipens andemening. Samhällsbyggarna som kom före oss införde offentlighetsprincipen för att ge vanliga medborgare insyn i offentlig verksamhet och makten att själv granska myndigheter. Jag använde offentlighetsprincipen på det sätt som den var tänkt att användas på, att självständigt granska och ta fram fakta som makten vill ska förbli dold. Det är sorgligt om detta kommer innebära att min undersökning för alltid kommer stå som ett unikt exempel på en medborgares möjlighet att undersöka kriminalstatistik. Det som kanske gett mig mest glädje är att läsa hur undersökningen inspirerat andra att också undersöka verkligheten bakom brottsstatistiken, inspiration som kanske grusas nu när Domstolsverket försöker sänka ridån framför medborgarnas ögon.

Moderaterna vill kartlägga sexualbrottslingars bakgrund

Moderaterna höll idag en pressträff där de presenterade sina förslag om skärpta straff för sexualbrott. Det är inga långtgående förändringar, men höjningen av straffminimum skulle få en konkret positiv effekt. Ett av förslagen är att kartlägga bakgrunden för förövare och brottsoffer, inklusive härkomst.

Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé berättade om förslagen under pressträffen och svarade som vanligt vältaligt och koncist på en reporters anklagande frågor.

– Vi menar att det nu krävs en ny, omfattande kartläggning av sexualbrotten. Det har inte gjorts sedan 2005 av Brå.
– Ska kartläggningen omfatta gärningsmännens etniska bakgrund eller om de är invandrare eller inte?
– Ja, det tycker jag är rimligt. Men den ska också innefatta till exempel eventuellt ursprung för brottsoffren vilket kanske t.o.m. är ännu viktigare.
– Men varför är det rimligt att kartlägga gärningsmännens etniska bakgrund? Vad har det för betydelse?
– Det är alltid viktigt att lära oss mer om vem begår brott, det kan gälla allt från ålder till kön till i detta fall ursprung. Det är också viktigt att veta vilka är det som utsätts för brott, för det kan ju också sen styra väldigt mycket av de åtgärder som behöver komma på plats.

Jag välkomnar helhjärtat Moderaternas vilja att ta fram officiell statistik om brottslingars bakgrund. Det råder knappast någon tvekan att inspirationen till Moderaternas förslag kommer från min egen undersökning. Det ska dock tilläggas att uppmärksamheten över undersökningen från inflytelserika borgerliga samhällsdebattörer spelade en avgörande roll till att frågan hamnat på mångas dagordning igen.

Det viktigaste är enligt min mening att Brå tar fram officiell statistik, av många anledningar. Det brottsförebyggande arbetet kan inte famla i blindo längre utan behöver konkret fakta. Det är också viktigt att väljarna kan göra ett informerat val vid valurnorna nästa år och att många som tidigare inte känt till statistiken kan börja bearbeta det nationella traumat som massinvandring från tredje världen fört med sig. Själv anser jag Sverigedemokraterna har bäst förslag för att lösa problemen, men dagar som den här känns Moderaternas ”öppna hjärtan”-epok väldigt avlägsen.

Kolumnist på Sydsvenskan uppmärksammar undersökningen

Moa Berglöf uppmärksammade undersökningen i en serie inlägg om Ivar Arpi under lördagen. Berglöf beskriver sig själv på Twitter som kolumnist på Sydsvenskan och radikalfeminist (female supremacist) och uppges tidigare ha tagit fram propaganda åt Fredrik Reinfeldt.

Jag välkomnar mothugg från politiska motståndare, det kan leda till nya infallsvinklar man kanske inte tänkt på. Berglöfs kritik sträckte sig dock inte längre än att sätta citattecken runt ordet undersökning. Jag hoppades på en intressant diskussion och frågade varför, men 6 timmar senare hade jag fortfarande inte fått svar. Moa Berglöf har haft flera veckor på sig att granska undersökningen och källmaterialet, men enda motgreppet är alltså att dutta dit citattecken för att insinuera undersökningen inte är trovärdig utan att lägga fram ett enda argument? Det kan ju bara tas som ytterligare bekräftan på att resultatet stämmer överens med verkligheten.

Jag antar att jag får tacka för att hon sprider medvetande om min undersökning till nya målgrupper av väljare. I övrigt tycks upprinnelsen vara att Berglöf började gräla med bl.a Ivar Arpi i en text i Sydsvenskan den 9 november.

Facebook fortsatt viktigast kanal för att nå ut

Statistiken för den gångna veckan, 31 oktober till 6 november, visar att Facebook fortfarande är den viktigaste plattformen för att nå ut till nya läsare. En klar majoritet av dagens läsare hittar hit genom Facebooklänkar. Facebook är i klar ledning oavsett vilken mätperiod man tittar på, även under första veckan då de stod för fler läsare än nästföljande Reddit och Twitter tillsammans.

Spridningen av undersökningen kan sägas ha gått in i en långsam fas, vilket var helt enligt mina förväntningar. Alla som håller sig uppdaterade om politiska händelser har troligtvis redan läst den, i dagsläget 53 936 personer (på wordpress). Det är förvisso en aktningsvärd siffra, motsvarande 0,86% av den totala väljarkåren i förra valet, speciellt om man tar hänsyn till att de sprider informationen naturligt till familj och jobbarkompisar.

Men jag hoppas undersökningen också kan nå ut till de andra, de som inte har ett passionerat intresse för politik utan bara vill leva sina liv, för samhällsutvecklingen påverkar oss alla antingen vi engagerar oss i den eller inte. Facebook har visat sig jätteviktigt för det ändamålet och jag är tacksam för alla som länkar till undersökningen i diskussioner på sociala medier. Vi har tio månader på oss fram till den 9 september 2018 att ge våra medmänniskor informationen de behöver för att fatta rätt beslut!

Facebook försöker censurera undersökningen

Facebook censurerar inlägg på Facebook med information om min undersökning, rapporterade idag Christer Nilsson. Enligt Facebook skulle min undersökning vara ”spam” – men som Christer berättar går det att vinna. När Facebook pressas till att motivera censuren har de inga argument för att min undersökning skulle vara spam eller någon annan etikett som censurivrare gillar. Hela inlägget:

Det är J.P Jonasson som grävt fram från offentliga register det som Justitieminister Morgan Johansson gör allt för att dölja.
När studien kom så lade jag jag ut den på Facebook och uppmanade andra att göra det samma.
Varpå mina inlägg om rapporten snabbt blev borttagna av fb, Som skrev till mig att de klassat den mycket seriösa rapporten som ”spam”. Detta trotts att alla bakgrunds material fanns med.
Jag fick faktiskt en möjlighet till genmäle.
Som jag naturligtvis utnyttjade.
Jag förklarade vad rapporten byggde på. (Offentliga handlingar).
Förklarade att alla underlag fanns redovisade.
OBS.
Redan nästa morgon var mina inlägg återinförda i fb.
Och jag fick en ursäkt.
Lyssna nu på Lördagsintervju 15 – J.P. Jonasson.
Sprid den gärna.
Dela. detta.

Vad kan ligga bakom censurförsöken? Det kan inledningsvis konstateras att traditionell media i stort sett ignorerat undersökningen, trots att de i allra högsta grad är medvetna om den. De ignorerar den eftersom den stämmer – hade den inte stämt hade det skrivits spaltmetrar. Informationen från undersökningen kan bara spridas genom alternativmedia och sociala medier; medan alternativmedia har starkt skydd och främst vänder sig till de som redan har nationalistiska sympatier är sociala medier – speciellt Facebook – en tummelplats för människor med många politiska åsikter. Där har informationen en chans att informera många väljare om hur situationen verkligen är.

Jag tror det är rimligt att anta försöken kan härledas till #JagÄrHär som är en halvstatlig hatgrupp med uppdrag att rensa sociala medier inför valet. Det är ingen överdrift, gruppen har stöd ända upp på regeringsnivå. I regeringens handlingsplan Till det fria ordets försvar nämns gruppen i fina ordalag: ”Bland de nybildade initiativen som har fått genomslag i sociala medier finns t.ex. #jagärhär, som använder positiva budskap mot hat, hot och kränkningar på internet.”

Det är ett sätt att se på deras massanmälningar av konton och häxjakt på inflytelserika dissidenter. Ett annat sätt är att #JagÄrHär är statssanktionerad, psykologisk hybridkrigföring ämnad att censurera sociala medier från information som är obekväm för regeringspartierna inför valet. Därigenom ger de väljarna en falsk bild av vad andra tycker är viktigt. Till och med titeln på regeringens plan för att censurera sociala medier använder omvänd psykologi. Handlingsplanen syftar lika lite till att försvara det fria ordet som den fascistiska, amerikanska spionerilagen Patriot Act hade med patriotism att göra.

Undersökningen uppmärksammad i rysk media

Den internationella mediakanalen Sputnik uppmärksammade undersökningen i en artikel den 1 november. Det förefaller vara en stor kanal – deras verifierade Twitterkonto har 202 000 följare. Det bör tilläggas att Sputnik är mer eller mindre en del av rysk statsmedia och har sin egen motivation till att belysa problem i västvärlden. Det ger ändå en intressant motvikt till Stefan Löfvens månande om Sverigebilden när internationell media uppmärksammar obekväma dissidenter.

Artikeln ger en hel del information om både undersökningen och reaktionerna på den. Tyvärr blandar de på ett ställe ihop överfallsvåldtäkter (‘assault rapes’) med alla våldtäkter (‘rapes’). Det ger ett missvisande intryck och blir förvirrande genom att subkategorin gruppvåldtäkter har ett lägre procenttal. Jag twittrade en rättelse samma dag men det är möjligt redaktionen inte läste svaret.

Det är roligt för mig på ett personligt plan att undersökningen uppmärksammas av utländsk media och på ett sätt kanske det hade varit bra om jag hade översatt den för en internationell publik. Men min ambition att påverka den svenska samhällsdebatten kändes stor nog. Däremot är andra välkomna att översätta hela eller delar till andra språk.

Denna text skriven 7 november, bakåtdaterad till 1 november.

Summering av veckan som gått

Det har gått en vecka sedan natten mot 23 oktober då jag publicerade undersökningen. Vilken händelserik vecka det har varit! 51 163 personer har läst undersökningen på min wordpress. Det finns ett mörkertal genom att jag aktivt uppmuntrat alla att sprida PDF:n på vilket sätt de vill, men det spekulerar jag inte i utan 51 163 är den konkreta siffran jag går efter. Antalet totala visningar är högre, cirka 72 000, men de flesta som kommer hit gör det för att läsa undersökningen.

Av de 51 163 som läst den gjorde cirka 35 000 det första dagen, 23 oktober. Det var en vild dag med mycket uppmärksamhet från borgerliga och nationalistiska samhällsröster som Katerina Janouch, Ivar Arpi, Julia Caesar, Tino Sanandaji, Thomas Gür och Peter Springare. Jag fick även en strid ström positiva kommentarer från vänner på Twitter och medborgare på Facebook, där undersökningen hade fått ordentlig spridning. Jag gick blixtsnabbt från en lugn tillvaro som polemiker och opinionsbildare till strålkastarljuset och hade jämst schå med att skriva respons till tunga samhällsröster som uttalat sig. Hur de personerna klarar att hantera en sådan situation som normalläge övergår mitt förstånd.

Under en kortare stund på måndagsmorgonen kom jag lite på kant med Mattias Lindberg och några andra, som kanske bäst beskrivs som allmänborgerliga samhällsdebattörer. Det gällde frågan om åldersbestämning av ensamkommande, där jag ursprungligen hade skrivit att 80% var vuxna medan korrekt är att 80% av de som testats är vuxna. Jag vet ärligt talat inte varför just den detaljen var viktig, men det blev uppenbart att den var viktig för fler än jag först hade trott. Jag tillstod att jag skrivit fel, för tekniskt sett hade jag ju det. Jag reviderade undersökningen till ”version 3” och så var saken utagerad. Intressant nog fanns SVT-journalisten Evin Rubar med i periferin och retweetade bara de delar där jag fick kritik. Vilken public service!

Under natten mot tisdag kommenterade även riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) min undersökning, med en annorlunda men fullt förståelig infallsvinkel att min medborgarstudie ges tolkningsföreträde därför att BRÅ inte gjort liknande mätning. Jag delar helt Danielssons kritik mot Morgan Johansson; det är djupt ovärdigt för demokratin att Johansson agerar partipolitiskt och inte som en minister i den här frågan.

Dagen efter var också hektisk men läget hade övergått från ”bomb” till mer reflekterande. Fredrik ”Iotakt” Antonsson skrev en intressant analys och Nyheter Idag intervjuade Jerzy Sarnecki som förkastade undersökningen som amatörmässig efter att ha ”kastat ett öga” på den – sedan lade han in sitt eget förstärkningsord i ett citat som han tillskrev mig. En expert ska väl vara noggrann med vad som är citat? Inte för att jag klagar över att jag skulle sagt jag är en hängiven Sverigedemokrat, det är jag ju, men själv har jag aldrig använt det ordet.

Ann Heberlein skrev en intressant kommentar den andra dagen, lite legitim kritik – om jag är generös – men hon ljög tyvärr med påståendet att jag redogjort för etnicitet och kriminalitet. En av mina skolkamrater var adopterad från Etiopien och jag har själv dejtat en kvinna som var adopterad från Korea. Vi kan lugnt fastslå att jag ser skillnad på etnicitet och kultur eftersom etnicitet är något inbyggt och oföränderligt och ordet förekommer överhuvudtaget inte i undersökningen. Vad var Heberleins specialområde igen? Etik?

Dag två fortsatte med undersökningen uppmärksammades i Samtiden, vilket gjorde mig själv riktigt glad då jag haft förmånen att pratas vid en stund med Dick Erixon under SD2018-kongressen i Norrköping i somras. Undersökningen omnämndes också i vad jag tror kan benämnas som norsk alternativmedia.

På onsdagen intervjuades jag av den trevlige Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser, vilket var en annorlunda upplevelse eftersom det var min första radiointervju någonsin. Dagen efter åkte jag till Stockholm för att medverka i Lördagsintervju med Swebbtv, vilket blev ett riktigt trevligt samtal.

Samma dag efter jag kommit hem lanserade krafter inom Vänsterpartiet en svartmålningskampanj mot mig, med en grovt lögnaktig artikel propagerad av deras fotsoldater på sociala medier. De kanske hade räknat med att tysta mig, men jag gick istället ut och bemötte lögnerna vilket fick dem att hastigt revidera sin lögnaktiga artikel, men då hade redan många gått på vänsterextremisternas lögner. Jag ägnade natten åt efterforskningar; det visade sig att webbsajten drivs av en f.d nazist som dömts för kvinnomisshandel och den saknar både utgivningsbevis och ansvarig utgivare. Där ödslas inte tid på rättelser utan artikeltexten hade reviderats osynligt, så det var rena turen att jag sparade ner den ursprungliga versionen. På fredagsmorgonen gick jag ner till stationen och polisanmälde dem för förtal. Polisen ansåg det fanns fog för att ta upp anmälan och påbörja en polisutredning, som vi får se var den leder. Tilldelas jag skadestånd kommer jag överväga att använda det till att trycka upp och distribuera min undersökning i pappersform.

Under helgen uppmärksammade jag att Aftonbladet och TV4, bland andra medieaktörer, har laddat ner domsamlingen och alltså tagit del av undersökningen. Detta skedde på ett tidigt skede och var redan känt av många, men jag ville ge dem chansen att först göra sitt jobb och undersöka resultaten från min undersökning. Det hördes inte ett knyst från dem, inte ens en notis blev det, vilket är väldigt talande för att min undersökning stämmer. Detta ämnet är fortfarande tabubelagt av vissa, så mörkläggning är nog så nära en peer review jag kan komma.

Självklart gäller det inte all etablerad media, Svenska Dagbladet uppmärksammade till viss del tidigt och på söndagsmorgonen uppmärksammade även Paulina Neuding på Göteborgs-Posten situationen, även om min undersökning inte nämndes direkt. Det är ju okej, det jag uppskattar med Neudings krönika är det alltmer växande trycket på regeringen att ge Brå i uppdrag att göra en ny studie om utlänningar och brottslighet. Jag tror inte det kommer ske, men jag vill höra Morgan Johansson åter förklara varför nu när jag lagt fakta på bordet.